Musik och löpning

Sedan lång tid tillbaka i livet har jag varit en stark anhängare till tecno/trance – lyssnade mycket på trancemaster i unga år – på senare tid har jag dock upptäckt mycket annat som fungerar extremt bra till löpning. Det ligger inom samma genre men nu är det mycket av följande jag lyssnar på (som exempel):

Bland dessa artister hittar man musik, som i min värld, passar extremt bra till löpning – det kan vara alltifrån meditativ trance som fungerar bra ihop med långa distanser i lägre tempo eller mer tempodrivet stressande sound till intervaller/sprintar

Samtidigt måste jag erkänna att musiken sannolikt också bidragit till att jag befinner mig där jag gör idag, med en långvarig skada i skenbenet.

Musiken har haft en nästan förtrollande effekt på min löpning – lite som Härskarringen i Tolkiens romaner. Den är magisk i den meningen att den får mig att höja tempot utan att jag riktigt tänker på det. På kort sikt är det förstås positivt. Ett högre tempo kan bidra till att förskjuta mjölksyratröskeln och göra en till en starkare löpare.

Problemet är att det också ökar belastningen och därmed behovet av återhämtning. Jag har dessutom alltid haft svårt att lyssna på kroppens signaler när träningen flyter på bra.

I efterhand tror jag därför att alltför många löppass genomfördes i ett högre tempo än vad kroppen egentligen var redo att hantera. Min egen teori är att det som hände sensommaren 2025 var att vävnaden i underbenet successivt bröts ner snabbare än den hann byggas upp. Till slut uppstod det som brukar beskrivas som en stressreaktion.

Bild: Peter J. Yost, Wikimedia Commons.CC BY-SA 4.0.