MTSS – läget just nu
7 maj 2026
Från Himmelsrike till avgrund
Tillbakablick – Garmin-loggarna
Det hela började under senare delen av förra sommaren (2025) ungefär i mitten av augusti – kan se det utifrån mina mail till min naprapat om tilltagande problem i skenbenet. Nu när jag tittar tillbaka i loggarna (Garmin Connect) så ser jag hur mycket överdriven löpning jag faktiskt gjorde under i synnerhet sommaren. Det är givetvis svårt att veta hur tex skelettet ser ut eller såg ut då i skenbenet men antar att benet liksom bröts ner mer än det byggdes upp.
Kände mig oövervinnerlig
Nu med facit i hand måste det ha varit så men då under sommaren kunde jag pressa på ordentligt i sommarhettan – kände mig oövervinnerlig med tanke på kraften jag hade i stegen – kört mycket tunga vadpressar på gymmet, tunga knäböj, nordic hamstring – Allt en löpare behöver! Kroppen var verkligen stark och jag kunde dundra i nedförsbackar i hög fart, springa mil på mil på asfalt vilket jag älskar.
I senare delen av juli 2025, då det var som varmast sprang jag i tävlingstempo flera gånger samma vecka, och minns irritationen när jag kom i mål – hade inte lyckats komma under 50 minuter vilket jag vant mig vid. Tröstade mig dock med att jag varit tvungen att stanna upp minst tre gånger för att klunka vatten 😊
Det var över 30 grader i solen.
| Datum | Distans | Tid | Snittpuls | Aerob belastning |
|---|---|---|---|---|
| 24 juli 2025 | 10 km | 51:38 | 155 | 4.8 |
| 27 juli 2025 | 10 km | 51:57 | 151 | 4.6 |
| 30 juli 2025 | 10 km | 50:23 | 157 | 4.8 |
De första signalerna – mailar min naprapat
Hur som helst var det ungefär här det började, kanske lite senare – minns inte så tydligt eftersom mina skenbensproblem började mycket snällt liksom, mer om det nedan. Men som jag berättade i förra stycket så sprang jag milen var och var tredje dag så snabbt jag kunde i banor med många höjdmeter. Det är min svaghet – pressa så hårt det bara går tillsammans med den musiken jag älskar. Ger ett rejält påslag av diverse ”må bra” hormoner.
Jag kunde fortsätta springa ett tag till, som första veckan i augusti ca 4 mil. Endast utomhus, mycket asfalt – både hemma här i Solna och ute på mina föräldrars sommarställe på Blidö.
Som sagt – minns inte riktigt när de smygande problemen i underbenet började, men hade nog dragits med tilltagande problem i säkert ett par veckor eftersom jag skickade följande mail till min naprapat daterat 14 augusti:
“Hej Mikael, troligtvis dragit på mig benhinneinflammation i vänster ben – är det vanligt hos löpare?”
“Som det är nu börjar passet med mycket ömhet men försvinner sedan och återkommer efteråt dock i mindre skala.”
“Det kan också vara helt frånvarande men liksom förflyttas nedåt så att plötsligt när jag är ute o promenerar som igår få ont i vad/hälsena.”
“Så håller det på att flyttas upp och ner liksom i underbenet, men framförallt en dov känsla och speciellt när jag lyfter benet.”
“När det är högt uppe i underbenet är det på sidan. Låter allt detta som benhinneinflammation eller kan det vara något annat?”
“Finns det något man kan göra? Antar övergå till cykling i några veckor? Rehab? Kan ni göra något?”
Man kan säga att det är ungefär här det börjar, en lång mörk historia (många löpare skulle instämma 100% till detta) som i skrivandes stund, 10 månader senare – en skadeperiod där löpningen snabbt gick utför.
Alltså – nu är det så pass illa att skenbenet inte ens klarar promenader eller lätt cykling. Det är en riktig mardröm – jag kommer att berätta mer om detta i nästa inlägg, den jobbiga perioden under hösten och vintern 2025.
