MTSS – allt djupare ner i avgrunden – hösten 2025

Ett alltmer upptrissat nervsystem – famlar i mörkret

Hösten 2025

Här börjar en mycket lång skadeperiod, en skadeperiod som i skrivande stund – tio månader senare (2026-05-11) – fortfarande inte verkar ha något tydligt slut.

Det beror delvis på felaktigt ställd diagnos och tillhörande rehabövningar, men framför allt skulle jag säga alldeles för kort viloperiod följt av en felaktig infasning av löpningen.

Att fasa in en idrottslig aktivitet efter skada är oerhört svårt. Görs det inte korrekt kan priset bli en kraftigt förlängd skadeperiod, inte minst på grund av att nervsystemet succesivt trissas upp och blir allt känsligare för belastning.

Det är precis detta jag trasslat mig in i.

Jag vilade från löpningen några veckor och började sedan springa försiktigt igen. Det gick alldeles utmärkt i början. Jag ökade både distans och tempo och kroppen svarade bra. Men till slut kom nya känningar smygande. De accelererade snabbt och man tvingades vila på nytt – men nu ännu känsligare än innan.

Detta var scenariot under hela hösten och vintern 2025 samt januari och februari 2026: vila några veckor, börja springa igen med felaktig infasning, falla tillbaka och succesivt behöva minska både distans och tempo på grund av tidiga smärtor.

När det var som värst kunde jag inte springa mer än tio meter innan det högg till i skenbenet. Detta var alltså i början av 2026. Då hade jag gått och dragit med eländet från augusti till februari – sex månader.

Vid det laget handlade det inte längre bara om löpning. Jag hade kraftig vilovärk på nätterna, tilltagande besvär vid gång och till och med aktiviteter som cykling och crosstrainer triggade smärtor i skenbenet.