De första löpstegen

Den 24 juli börjar jag springa, för första gången på 169 dagar, eller drygt 24 veckor. Det är dessutom på landet (Blidö), där förhållandena inte är optimala för benet med tanke på alla backar upp och ner. Jag såg dock till att undvika de brantaste backarna – nedför är betydligt värre än uppför.

Hur det gick ur smärtsynpunkt sammanfattas bäst som vågformig smärta. Dels kommer och går smärtan, dels förflyttar den sig över olika delar av smalbenet.

Ett 30-sekundersintervall kunde till exempel se ut så här: de första tio sekunderna perfekta, de följande tio sekunderna känningar högt upp på smalbenet och de sista tio sekunderna känningar strax ovanför ankeln.

Samma vågformiga mönster kunde dessutom märkas mellan de sex intervallerna. Ett intervall kunde vara i princip helt smärtfritt, för att känningarna sedan skulle dyka upp igen under nästa. Och så där höll det på – smärtan kom, försvann, flyttade på sig och kom tillbaka.

Jag har valt att inte springa mer än två gånger i veckan, just för att vara extra försiktig. Fram till och med den 6 september har det blivit sammanlagt 14 löppass.

Under den perioden har jag successivt kunnat lägga på 30 sekunders löpning enligt protokollet. Undantaget är den senaste veckan, då jag helt enkelt fått ökade problem med benet och därför valt att inte öka ytterligare.

Bakslaget började efter ett tungt styrkepass på gymmet där jag återintroducerade squat. Hela den helgen blev dessutom väldigt träningstät: tung styrketräning med squat på fredagen, löppass på lördagen och 20 kilometer ganska hård cykling på söndagen. Redan efter styrkepasset hade vilovärken i benet kommit tillbaka.

Här tror jag helt enkelt att det blev för mycket för kroppen. Någon form av irritation har återigen uppstått i underbenet. Troligtvis har jag kommit långt i läkningen, men säkert är det inte!

Skenbensproblemen har i alla fall blossat upp igen. Totalt sett är benet fortfarande betydligt bättre än tidigare, men jag har fått bromsa progressionen och stanna kvar på 2,5 minuters löpning per intervall.

Så tills vidare får jag ligga kvar på 2,5 minuter – det är inte kul att behöva bromsa, ännu värre att backa! Men totalt sett – bättre, starkare o mjukare gång. OM det stabiliseras kan jag fortsätta att bygga minuter till all gång är borta.