När löparkroppen blev en styrkekropp

I och med stressreaktionen i skenbenet som dragit ut på tiden – nu har det gått över ett år – har jag fått flytta fokus från löpning/cardio till styrketräning.

Ända sedan min ”karriär” inom idrott inleddes hösten 2019 har jag gillat både styrketräning och löpning, dock främst det senare. Genom åren har det med andra ord blivit betydligt mer löpning, men icke desto mindre har jag sett till att styrketräna kroppen ungefär två gånger i veckan.

Vi ska inte gå in i detalj på mitt träningsschema här, men hur jag varvat löpning och styrka har kanske inte alltid varit det bästa. Tunga knäböj dagen efter en halvmara? Inte optimalt kanske.

Och precis som med styrketräningen har jag nog ibland gått till överdrift med löpningen. Det är trots allt den extrema mängden löpning som till slut ledde fram till den här bloggen – och till en skada jag aldrig hade förväntat mig.

Samtidigt minns jag att jag kunde irritera mig på att utvecklingen i styrketräningen gick långsamt. Fast det kanske inte var så konstigt. Under vissa perioder sprang jag enorma mängder och kunde utan större problem ge mig ut på pass på närmare tre mil.